Generaliserat ångestsyndrom - GAD
Vad är generaliserat ångestsyndrom?
Generaliserat ångestsyndrom (GAD) definieras som kronisk, överdriven oro och rädsla som inte verkar ha någon verklig orsak. Barn eller tonåringar med generaliserat ångestsyndrom oroar sig ofta mycket för saker som framtida händelser, tidigare beteenden, social acceptans, familjeangelägenheter, sina personliga förmågor eller skolresultat.
Alla barn och tonåringar upplever viss ångest. Det är en normal del av uppväxten. Men när oro och rädsla inte försvinner och stör ett barns eller en tonårings vanliga aktiviteter kan det handla om en ångeststörning. Barn till föräldrar med ångeststörning löper större risk att utveckla en ångeststörning.
Vad orsakar generaliserat ångestsyndrom hos barn?
Ångestsyndrom tros orsakas av biologiska, familjära och miljömässiga faktorer. En kemisk obalans mellan två kemikalier i hjärnan (noradrenalin och serotonin) kan bidra till utvecklingen av ångestsyndrom.
Även om ett barn eller en tonåring kan ha ärvt en biologisk benägenhet att vara ångestfylld, kan ångest och rädsla också läras in från familjemedlemmar och andra som ofta visar ökad ångest i barnets närvaro. Till exempel kan ett barn med en förälder som är rädd för åskväder lära sig att frukta åskväder. En traumatisk upplevelse kan också utlösa ångest.
Vilka är symtomen på generaliserat ångestsyndrom?
Till skillnad från vuxna med denna störning inser barn och ungdomar vanligtvis inte att deras ångest är mer intensiv än situationen motiverar. Barn och ungdomar med GAD behöver ofta ofta bli lugnade av de vuxna i deras liv. Ångestsymtomen förekommer i minst sex månader i samband med ett antal händelser eller aktiviteter.
Följande är de vanligaste symtomen på generaliserat ångestsyndrom hos barn och tonåringar, men varje barn kan uppleva symtomen på olika sätt.
Oroar sig för saker innan de händer.
Oroar sig för prestationer eller kompetens i skolan eller vid idrottsevenemang, är perfektionistiska och osäkra på sig själva.
Ständiga tankar och farhågor om sin egen eller föräldrarnas säkerhet.
Vägrar att gå till skolan.
Ofta magont, huvudvärk eller andra fysiska besvär.
Muskelvärk eller spänningar.
Sömnstörningar (svårt att somna eller sova).
Överdriven oro för att sova borta från hemmet.
Klamrande beteende gentemot familjemedlemmar.
Allmänna ångestsymtom hos barn eller ungdomar kan likna andra medicinska tillstånd eller psykiatriska problem. Konsultera alltid barnets läkare för en diagnos.
Hur diagnostiseras generaliserat ångestsyndrom?
En barnpsykiater eller annan kvalificerad psykolog diagnostiserar vanligtvis ångestsyndrom hos barn eller ungdomar efter en omfattande utvärdering. Föräldrar som märker symtom på svår ångest hos sitt barn eller tonåring kan hjälpa till genom att så snart som möjligt söka utvärdering och behandling. Tidig behandling kan bidra till att förebygga framtida problem.
Hur kan man behandla generaliserat ångestsyndrom?
Ångestsyndrom kan behandlas effektivt. Behandlingen bör alltid baseras på en omfattande utvärdering av barnet och familjen, och familjen spelar en viktig och stödjande roll i processen.
Rekommendationer för behandling av generaliserad ångest kan inkludera kognitiv beteendeterapi för barnet, med fokus på att hjälpa barnet eller tonåringen att lära sig färdigheter för att hantera sin ångest och att bemästra situationer som bidrar till ångesten. Familjeterapi och samråd med barnets skola kan också rekommenderas. Terapin kan omfatta träning i sociala färdigheter och avslappning samt exponeringsterapi.
Vissa barn kan också ha nytta av behandling med antidepressiva eller ångestdämpande läkemedel för att hjälpa dem att känna sig lugnare.
Hur förebyggs generaliserat ångestsyndrom?
Åtgärder för att förebygga generaliserat ångestsyndrom hos barn är för närvarande okända. Tidig upptäckt och intervention kan dock minska symtomens svårighetsgrad, främja barnets normala tillväxt och utveckling samt förbättra dess livskvalitet.
Vad är prestationsångest?
Prestationsångest är relaterat till det vi kallar ”scenskräck” och är en typ av allmän ångeststörning som tenderar att uppträda när en ung idrottare blir tillräckligt gammal för att börja jämföra sina färdigheter med andras. Termen används ofta för att beskriva den ångest eller rädsla som uppstår när man ska prestera inför en publik. Inom idrotten är oron direkt kopplad till att bli utvärderad. Rädslan för att misslyckas blir så överväldigande att idrottarens färdighetsnivå verkar minska eftersom hen känner sig nervös eller osäker. Det kan vara överväldigande för barn och deras föräldrar att veta hur man hanterar prestationsångest. Få råd om hur du kan hjälpa unga idrottare att hantera ångest.